Tatuering!

Då har jag äntligen tatuerat mig då! Det tog bara ca 10 år att komma till skott. Jag har ju vetat hur länge som helst att jag vill tatuera mig. Men velig som jag är så har jag inte lyckats komma på vad förens i somras då jag plötsligt insåg att ett ankare är den perfekta tatueringen. Det är en klassisk tatuering, det gillar jag. Och så är jag ju halvt en skärgårdsflicka, och morfar var en äkta sjöman som seglade till Amerika, och farfar hade en segelbåt som han seglade i flera månader med varenda sommar tills han var 96 år, och pappa hade ju också en segelbåt. Men det roligaste av allt är att Hampus tyckte att det var en så bra tatuering så han också ville göra den! Så idag gick vi till tatueringsstudion och gjorde varsitt likadant ankare. Min är på ankeln och Hampus på handleden.

Fy helvete va ont det gjorde! Helt galet ont till och från!! Gillar min min på det där kortet, visar på smärtan rätt bra. Hampus tyckte också det gjorde ont, men han ville va cool och glad på bilden. Men vi hade ju valt lite dumma ställen också. Båda har tunn hud och ytliga blodkärl och min är på hälsenan också. På något lustigt vis lyckades tatueraren övertala mig till att göra mitt ankare både större och mer avancerat än jag tänkt från början. Om nån inte tycker att det är fint får ni fasen va tysta, för det ska ju sitta där resten av mitt liv!